The so-called scandinavian cultural boundary in northern Sweden in viking times - Ethnic or Socio-Economic?
Titel:
The so-called scandinavian cultural boundary in northern Sweden in viking times - Ethnic or Socio-Economic?
Auteur:
Zachrisson, Inger
Verschenen in:
Acta borealia
Paginering:
Jaargang 5 (1988) nr. 1-2 pagina's 70-97
Jaar:
1988
Inhoud:
Den s k skandinaviska kulturgransen i norra Sverige under vikingatid - var den en etnisk eller socio-ekonomisk grans? En studie utifrån det arkeologiska materialet. Till Ångermanlands kustland och Storsjobygden i Jamtland i norr finns nordiska ortnamn som går tilbaka till jarnåldern. Man talar har om “den skandinaviska kulturgransen”. Men den har också av vissa forskare uppfattats som en statisk, etnisk sydgrans for den samiska kulturen. Forskningen har lange dominerats av den norske etnografen Yngvar Nielsens “immigrationsteori” av år 1889, att samema forst under nyare tid skulle ha vandrat soder ut från Nordtrøndelag i Norge och Lappland i Sverige. Den då gangse uppfattningen bland såval norska som svenska arkeologer var istallet den att samema var urbefolkningen i norra och mellersta Skandinavien. Nya undersokningar stodjer detta. Forntida samiska gravar (och boplatser) finns i inlandet betydligt langre soderut, tydligast på Vivallen i nordvastra Harjedalen med hittils 21 skelettgravar under flat mark, från åtminstone 1000- og 1100-talen. Andra gravar soder om kulturgransen tolkade som samiska eller tillhoriga fångstkulturen ar de s k insjogravarna, brandgravar från forsta årtusendet e Kr. Vad innebar då den s k kulturgransen under vikingatid? For att soka underlag for en hypotes harom har jag gått igenom tydligt skandinaviska eller ostliga brons-och silverforemål från 8-, 9- och 1000-(1100-) talen, och deras fyndomstandigheter, allt från Sverige norr om den tankta gransen. Många av de aktuella foremålen harror från gravar, som genomgående tycks vara samiska. Nara kontakter med såval ost- som vastskandinavisk kultur liksom finsk kan forklara att ett område utmarks av brandgravar under rosen, ett annat av brandgravar under hog, overgående till skelettgravar, medan ett tredje har givit skelettgravar under flat mark. Att storre delen av området saknar kanda gravar kan bero på inhemska, ej narmare kanda gravseder. De aktuella gravgåvorna ar draktprydnader. Sådana tycks i sig inte vara etniskt betingade. En annorlunda anvandning av utifrån inforda ting, jamfort med bruket i deras tillverkningslander, forefaller daremot att kunna nyttjas som en indikation på samisk etnisk tillhorighet. Inte heller gravformer och gravskick visar sig bundna till en etnisk grupp. Ett undantag tycks vara (sydda) naversvepningar som utmarkt samiska gravar. Gravlagena forefaller daremot att vara indikator på samisk tillhorighet; de antagna samiska gravarna ligger i regel på nas, oar och holmar. Den s k skandinaviska kulturgransen i norra Sverige tycks darmed under vikingatid vara en grans åt norr for dels nordisk bygd, dels ett mera påtagligt inflytande från ostra Skandinavien (Sverige) på den samiska befolkningen i fångstmarken. Den var alltså delvis en socio-ekonomisk grans och en grans inom samisk område, inte en sydgrans for den samiska kulturen.
Tijdschrift beschrijving